Aktuella annonser

Klicka på dessa länkar om du vill köpa företagens varor eller tjänster. På så vis får jag en viss andel av det du betalar. Nedan finner du 15 % rabatt på Bokus, och sommarrea på Cdon.


Kategorier

 

juli 2010
m ti o to f l s
« Maj    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Mors dag närmar sig

Tyvärr kan jag inte göra någon podshow eftersom jag är förkyld, men jag vill ändå tipsa er 0m ett erbjudande som både glädjer er mamma och mig. Bokus har ett erbjudande om att köpa fyra pocketböcker till priset av 149 kr, d.v.s. 37 kr per bok. Om ni följer länken här nedan och köper varor (vilka som helst, inte bara från detta erbjudande) får jag 5 % av beloppet, vilket är en liten bit på traven för att jag ska kunna fortsätta ge er bra podshows.

Är gammalt lika med dåligt?

När jag lyssnar på samhällsdebatten tycker jag mig allt oftare känna av åsikten att gammalt är dåligt och nytt är bra. Jag syftar på lite olika saker. Jag ska här ta upp tre exempel och mina tankar om dessa.

Den svenska monarkin är gammal och förlegad och därmed inget att ha. Monarkin tillhör dåtiden och ska därför bort. Den vidmakthåller klassamhället och är därmed en rest från vårt vidriga förflutna. Dessutom skall ingen kunna ärva ämbete och position.

Ja, den svenska monarkin är gammal. Våra slott är gamla. Adeln är ett gammalt system som inte finns numera. Men är monarkin dålig enbart för den är gammal? Kan inte gamla saker vara bra? Jag anser att nytt inte alltid är bättre. Demokratin som statsskick är väldigt gammal. Bör vi avskaffa den bara för den är gammal? Jag tycker att monarkin i Sverige fyller ett viktigt syfte, inte minst som en påminnelse om vårt förflutna. Man känner historiens vingslag. Jag tror att många personer i andra länder avundas oss när vi kan berätta om ett gammalt slott som byggdes för 600 år sedan. En motsvarande byggnad i t.ex. USA är kanske bara 150 år gammal.

Gamla partier såsom Moderata samlingspartiet är mossiga, in med nya fräscha partier såsom Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Sjukvårdspartiet. Dagens Riksdag representerar inte folket, de kommer aldrig med nya idéer utan kör på i gamla hjulspår. Nya partier skulle liva upp politiken och folket skulle återfå respekten för politiker.

Jag tvivlar starkt på att detta är sant. Nya partier har en mängd barnsjukdomar som de måste bli av med. Dessutom är många av de aktiva i nya partier ganska gröna som politiker. De kanske aldrig förut varit aktiva i ett annat parti, och då kan Riksdagen te sig ganska kaotisk en första tid. Gamla partier har en mer etablerad roll i samhället. De har en stark politisk plattform och många gräsrötter att välja mellan till vallistorna. Jag förstår att den enskilde medborgaren inte tycker sig se en förankring mellan politiker och folket. Men löser vi det genom att rösta in nya, oprövade partier? Är det inte bättre att se till att ungdomar engagerar sig i de gamla partierna och på så sätt föryngra och förnya? De flesta partier i dagens läge lider av sviktande medlemsantal och medelåldern på aktiva politiker stiger alltjämt. Som exempel gick jag med i Kristdemokraterna, inte för att verka för en gammal, mossig och helt igenom omodern politik, utan för att istället se till att en yngre generation finns där att ta över när mina äldre kristdemokratiska vänner inte orkar mer.

FN är en gammal, tandlös och omodern organisation. Ingen lyssnar på FN så vi satsar på Europeiska unionen istället.

Det man gör när man skapar Europeiska unionen, Afrikanska unionen och alla andra samarbetsorganisationer för att kompensera för ett svagt FN är att ytterligare försvaga FN. Såklart ingen lyssnar på FN längre, när vi har fullt upp att sköta alla de andra organisationer som finns. Jag anser att om man tror på multinationella överenskommelser och lagar, så skall man hellre helhjärtat stödja det befintliga FN än att försöka återskapa ett ”mini-FN” i Europa.

Allt fler verkar leva efter devisen att ju nyare någonting är, desto bättre är det. Samt att om någonting gammalt är dåligt kastar vi bort det till förmån för någonting nytt. För mig känns det som att i ett parti Yatzy kasta om alla fem tärningarna i hopp om att få fem sexor, när du redan har fyra sexor. I det läget är det mycket smartare att bara kasta om den enda tärning som inte visar en sexa. Jag antar att det här är en följd av det slit och släng-samhälle vi har levt i ett tag. Saker har varit så billiga att köpa nytt så det kostar mer att laga dem. Då föds antagligen en mentalitet att det gamla skall bort till förmån för det nya.

Är det bara jag som är bakåtsträvande eller finns det korn av sanning i det jag säger? Kommentera gärna detta inlägg och ge dina synpunkter.

USA på 30 dagar

Min bror och hans kompis skall göra en resa genom USA i sommar. De har startat en blogg som handlar om den resan.

http://usapa30dagar.wordpress.com

Living with a rare disease

I am writing this blog post in English so my international friends can read it, too. I hope that you Swedish readers can manage anyway.

As some of you may already know, I was born with a rare genetic disease called Joubert Syndrome. In this blog post I won’t talk so much about the disease itself, nor how life is with this particular disease – this may become a future blog post. I rather want to talk about my thoughts about the disease’s rarity itself and how that have and is affecting me.

When I was born, nobody knew what was wrong with me. The doctors searched for answers and came up with one diagnosis after another, but none of them seemed to fit my symptoms. Only after an MRI scan when I was around 12 years old, I finally got the correct diagnosis – Joubert Syndrome. I believe there were two reasons for me being diagnosed rather late in life; necessary diagnostic tools (in my case the MRI scan) wasn’t commonly available when I was young, and the fact that Joubert Syndrome was so incredibly rare made that few doctors knew anything about it.

People with more common diseases as cancer or Down’s Syndrome have patient groups and resources of information to support them. But what support did I have with this rare disease? My excellent doctor of course researched everything he could get his hands on – he was a tremendous support for me and my family, but I longed for recognition in others. Other people who had the same disease as I had. By the time of my diagnosis we were told there was a family with two boys with the disease in Sweden. We wished to contact them but they declined. So, there I was, alone in my situation.

It’s a very special feeling to not really knowing what to expect, not knowing if a symptom is typical of one’s disease or something else. It’s lonely, in a peculiar way, hard to describe. I know that every human being is unique, but people with more common diseases or no diseases at all have other people they can relate to, they can express feelings and bodily reactions and be understood, at least partly. I remember that early on I decided to make my own path, to make my own definition of myself, because there wasn’t any definitions available to me of what I would face in the future or what I was supposed to be. As I already said, everyone is unique and have to make their own paths in life, but early on I sensed a difference between my path-seeking as a human being and my path-seeking as a person with Joubert Syndrome. It’s difficult to put this into words but I hope I make myself at least somewhat understood.

Then in the Autumn of 2006 my father and I went to see my cousin and his family. Before the trip I had come in contact with a woman whose son had Joubert Syndrome and they lived in a neighbour city of where my cousin lived. I was so excited to finally meet someone else with Joubert Syndrome so while we were visiting my cousin we also visited this boy with Joubert Syndrome and his family. And it was mind-blowing to finally, finally talk to another person who had the same disease as me. It really felt like coming home, like meeting a brother. On the level of physical appearance, I could easily find remarkable resemblances between him and me. And the way we sat, moved, and spoke. It felt almost eerie.

Since then I have come in contact with a lot of other people connected to Joubert Syndrome. I haven’t talked to any other person who themselves have the disease, the people I have talked to are mostly mothers to children with the disease. I feel that if I can give hope to parents with young kids with Joubert Syndrome and show them possibilities of how life can be at my age, I must do whatever I can. The medical documentation one can find on the Internet about Joubert Syndrome is, to make an understatement, grim. I wish to be a counterpoint to that information, and I know I have been. I love that I now have a family besides my own family in which I can give and get support and feel that recognition I talked about earlier.

I still wonder what is best: to have a rare disease or to have a common disease. That’s a difficult question. On one hand, by having a common disease there’s a wealth of information and research that can help you overcome your difficulties, but on the other hand there is a kind of freedom to have a rare disease, in that one doesn’t get put in a set category of how life will be. Personally, I am very glad to have met someone else with the same disease, that meeting showed me I am not alone. Also, I find it very intriguing to have a specific kind of series of gene mutations not so many have. I feel special, in a good way. And I feel a responsibility to live my life the way I want to.

Johans podshow: Jag lever

Jag lägger upp ett kort avsnitt bara för att berätta att jag lever och mår bra.

Länkar i detta avsnitt:

Tack för att ni fortsätter att lyssna på min podcast!

Blog Action Day 2009: Kärnkraft

Podcast-typ: Ljud (.m4a) | Storlek: 16,2 MB

Jag gör en podcast idag om kärnkraft av anledning av Blog Action Day, ett projekt jag är med för tredje året i rad. Regeringen och andra politiska krafter vill kunna bryta uran i Jämtland. Jag tror att det är helt fel väg att gå, både miljömässigt och ekonomiskt. Kärnkraft och uranbrytning är väldigt farligt, men nu för tiden har kärnkraften fått ett rejält uppsving.

Länkar:

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: http://tinyurl.com/yzebwws

Robin Bengtsson – Another lover’s gone

Här nedan kan ni se på musikvideon till Another Lover’s Gone med Robin Bengtsson. Min bror Anders har varit med och skrivit låten.

Fred

Podcast-typ: Ljud (.m4a) | Storlek: 35,2 MB | Längd: 36:40

Denna podcast är speciell. Den är egentligen fristående från Johans podshow och Johans wowcast. Det här är mitt bidrag till Peace One Day. Först ut spelar jag Peace Around the World med Freedom People. Därefter berättar jag kort om historien om Peace One Day. Jag ställer frågan: Vad är fred? Nästa låt jag spelar är Peace On Earth med James Casto. Fred är möjligt, men vi måste kämpa för det. Jag ger min syn på hur vi ska göra. Jag spelar Bless the Beasts and the Children med Dejie Johnson. Jag vill att du hjälper mig att sprida fredsbudskapet. Donera gärna pengar till Peace One Day. Till sist spelar jag låten Day for Peace med Emissary.

All musik är hämtad från Mevio Music Alley (f.d. Podsafe Music Network). Ljudvolymen på musiken är lite ojämn, jag ber om ursäkt för det. Jag hade lite teknikproblem. Denna podcast presenteras av Swecasters.

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: http://media.libsyn.com/media/olivertwistor/fred.m4a

Johans podshow: Unga människor

Innehåll:

  1. Vanja Wikström har spelat in en musikvideo för sin låt Tired. Se den här.
  2. Ett fel har uppstått: En mening från Feedback-segmentet ramlade bort. Jag skulle be om kommentarer vad du tycker om Johans podshow.
  3. Första podsafe-låten: Heart – Magic Man (Podsafe Music Network)
  4. Inspirationskällan till min diskussion om adoptioner – All in the Mind. Lyssna på programmet och läs blogginlägget.
  5. Jag pratar om problematiken med barn och ungdomar som tvingas ta hand om sina funktionsnedsatta föräldrar när samhället sviker.
  6. Läs hemsidan om trafficking som fick mig att prata om det på podshowen.
  7. Ny kurs väntar för mig – Nätverkssäkerhet.
  8. Rösta på Svenska podradiopriset 2009. Tyvärr är jag inte själv nominerad i år.
  9. Andra podsafe-låten: Casey Desmond – Did We Make It? (Podsafe Music Network)

Lyssna direkt eller prenumerera.

Spammet har upphört

Spammet verkar ha upphört tack vare ändringen i kommentarsreglerna jag gjorde. Peppar, peppar, ta i trä. Haha! Hoppas det håller i sig så det här inte endast är en temporär paus i spammandet.