Varför ska man ändra på upphovsrätten?

Jag har fått ytterligare kommentarer på mina två tidigare inlägg om upphovsrätt, så jag har beslutat att skriva ett tredje inlägg som kanske kan hjälpa till att förtydliga mina ståndpunkter och bemöta en del av kritiken.

En av mina läsare, Donsan, har skrivit ett antal kommentarer och frågat efter svar och det är på tiden att jag ger honom det.

Först 0ch främst vill jag säga att jag struntar i om vissa delar av, eller rent av hela, musikindustrin (om vi tar den som exempel) inte förlorar ett enda öre, eller t.o.m tjänar, på (illegal) fildelning. Det är inte det jag pratar om. Jag pratar om att det är upphovsmannen som själv ska bestämma på vilket sätt hans/hennes alster ska spridas. Det är det det gäller för mig. Om det nu visar sig att de som tillåter t.ex sin musik att fritt spridas över Internet tjänar mycket mer pengar än de som inte tillåter samma spridning, kommer det att falla sig naturligt att för att tjäna pengar släpper man musiken fri. Låt marknaden sköta det där själv. Låt upphovsmännen sköta det där själv.

Så till Donsans kommentarer (för att lättare hänga med, gå gärna tillbaka till förra inlägget för att se vad han/hon skrev).

Att jämföra med Nazitysklands raslagar och säga att jag tycker att det var judarnas fel att lagarna som stiftades mot dem är bara befängt. Det är stora skillnader mellan de där lagarna och illegal fildelning och IPRED. Att skeppa iväg alla judar till koncentrationsläger för att döda dem och att skaffa fram IP-numren till de som illegalt fildelar är väl det ändå milsvid skillnad på, eller hur? Eller vill du, Donsan, göra gällande att fildela är en mänsklig rättighet och att inskränka den rättigheten är ekvivalent med brott mot mänskligheten?

Att man ska acceptera allt som sker på Internet eller stänga Internet är ett mycket märkligt resonemang, tycker jag. Internet är fantastiskt, inte minst för mig som har en funktionsnedsättning, att kunna t.ex ta sig till platser och uppleva saker som jag har svårt att annars göra. Vidare tycker jag att Internet är ett enastående medium att sprida kunskap och åsikter. Jag har ju den här bloggen och två podcasts, saker som jag inte skulle ha möjlighet till utan Internet. Med Internet kan jag nå nästan hela världen på bråkdelen av en sekund. Jag vill absolut inte ”förbjuda Internet” eller ”stoppa världen”, om det nu skulle vara möjligt. Men ett lagbrott är ett lagbrott. Idag är det olagligt att dela med sig upphovsrättsskyddade filer, och med stöd av det ska de som ändå gör det straffas. Att lagen kanske är felaktig eller dåligt utformad är en annan sak. Då kan en politisk majoritet ändra i lagtexten så att det mer reflekterar folkets vilja. Att ett särintresse som piraterna ändå är ska få diktera villkoren och kunna slingra sig undan med hänvisning att det är en lag som stiftats av lobbyister är absolut inte förenligt med demokratisk ordning.

När jag pratar om stöld menar jag inte den precisa juridiska termen. Jag har inte läst juridik, aldrig ens hållit i en lagbok, men jag påstår inget annat heller. Jag anser fortfarande att om du tar något från mig utan mitt tillstånd är det stöld. Då är det oavsett om jag har två exemplar eller hundra miljarder. Det är ändå mitt att förfoga över. Är det någon skillnad på om jag kan producera ett exemplar till? Om vi tar materiella världen som exempel så kan jag säkert sticka en till tröja (en exakt likadan) även om du tar en från mig. Jag kanske även har så mycket garn att jag skulle kunna göra ett tusen tröjor. Vad gör då en tröja mer eller mindre? Jag skulle ändå känna mig kränkt, det är inte själva tröjan som är viktig, det är handlingen du utför. Jag skulle kanske t.o.m gett dig en tröja gratis om du bara hade frågat.

Upphovsrätt är en handlingsvara, det förstår jag. Vad vill du ha sagt med det? Att den är mindre ”ädel” och behöver inte respekteras? Äganderätten, som Donsan också pratar om, är även den en handelsvara. Jag kan sälja en bok jag köpte igår till dig idag och då går äganderätten över till dig från mig. Jag får alltså en avtalad ersättning av dig mot att jag inte längre får bläddra i just den boken. Vari ligger det speciella med t.ex musik? En ursprungsupphovsman, t.ex en kompositör kan sälja en del av sin upphovsrätt mot att musikförlaget hjälper till med t.e.x marknadsföring. Är det då helt plötsligt okej att strunta i upphovsrätten? Men vad ska man göra med de upphovsmän som sköter allt från idé till färdig produkt helt själv? Är de också lovligt byte för piraterna?

Att det ska vara amerikanska intressen som styr Sveriges lagstiftning tror jag inte riktigt på. Jag har djup tilltro till det svenska folkets och i förlängningen Sveriges Riksdags integritet. Om en majoritet av det svenska folket vill legalisera all sorts fildelning kommer politikerna lyssna på det eller bli bortröstade. Resultatet blir att lagarna ändras. En fjärdedel av den vuxna befolkningen, som Donsan refererar till, är tyvärr ingen majoritet. Jag kan förstå frustrationen i att försöka upplysa den gråa massan om olika frågor och få dem att rösta som man själv vill, men så länge man inte lyckas med det kan tyvärr inget göras. Eller är det demokratiskt att gå emot en majoritet?

Att det är olika långa skyddstider på olika immateriella rättigheter, t.ex patent- och upphovsrätt är kanske, som Donsan säger, inte normalt. Men då föreslår jag att istället som Piratpartiet vill, förkorta upphovsrätten till att gälla fem år, ska man höja t.ex patenträtten till samma nivå som dagens upphovsrätt är på. Men jag är för dåligt insatt i t.ex patenträtt för att ha någon åsikt där.

Nu har jag läst artiklarna Donsan länkade till. Intressant läsning, tycker jag. Jag tycker det är jättebra att fildelning inte orsakar så stora skador på försäljningen av skivor etc. Jag unnar verkligen de upphovsmän som har hittat en affärsmodell som kan tillgodose både fildelare och dem själva all framgång. Men det ska vara ditt val som upphovsman. För övrigt är det helt i linje med upphovsrätten att en upphovsman släpper sitt verk fritt eller delvis fritt. Jag vill absolut inte försöka förbjuda någon att släppa sitt material fritt. Då skulle jag ju hindra mig själv. Jag släpper ju mina podcasts fritt. Nåja, inte helt fritt, de får inte användas i kommersiellt ändamål. Men man behöver i alla fall inte betala för sig för att lyssna. Men jag vill äga rätten att själv bestämma över hur jag vill distribuera mina podcasts.

Är det inte märkligt att somliga anser att det är vi som inte vill ändra upphovsrättslagstiftningen som ska förklara oss och bevisa att fildelning är skadligt? Som jag skrev i början struntar jag helt och fullt i om upphovsmännen tjänar på eller tar skada av fildelning. Det är Piratpartiet m.fl som vill ändra lagen. Jag väntar fortfarande på förslag på hur ändring av lagarna ska göra det bättre för alla inblandade. Många säger ”så klart upphovsmän ska få betalt på nåt sätt”. Jag ställer frågorna: Hur? Och av vem? Bollen ligger inte hos mig. Jag vill se en trovärdig modell för framtiden innan jag kan ta piraternas idéer på allvar.

En annan märklig sak är att de som bojkottar att köpa skivor eller digitala downloads från t.ex iTunes ändå i ganska stor omfattning införskaffar musik. Jag skulle tycka det var mer logiskt, och ärbart, att i så fall bojkotta musik över huvud taget. Det skulle vara en protest mot systemet värt namnen. Och dessutom helt laglig.

Att det kan tyckas som att jag inte förstår vad Piratpartiet vill beror på att varken i deras principprogram eller på deras hemsidas diskussionsforum har jag lyckats hitta några som helst konkreta förslag på hur saker och ting ska fungera, bara hur det inte ska fungera. Jag tycker inte det är bra politik och det gör det omöjligt, i mina ögon, att rösta på dem. Jag vill gärna veta, inte bara vad som ska tas bort, men även det som ska komma istället. Jag vill se en konkret plan för att säkerställa upphovsmännens fortsatta inkomster.

Oj oj oj, det är påfrestande att debattera politik. Men roligt. Tack igen för alla fina kommentarer jag fått! På söndag är det val till EU-parlamentet och jag vill uppmana alla, både pirater och icke-pirater, att gå och rösta på den person eller det parti ni känner kan bäst representera just dina åsikter i EU. Jag ska gå och rösta på söndag och jag vet vem jag ska rösta på. Har du bestämt dig?

Som slutord vill jag säga det att jag tycker det är skoj att blogga politik. Jag har inte riktigt vågat gjort det förut i varken bloggen eller podcasten. Som någon för länge sen sa till mig:

Diskutera aldrig politik, religion eller ekonomi. Det leder bara till bråk.

Nu har jag tänkt att fokusera på podcasterna ett tag, och jag hoppas att mina nya läsare kommer att fortsätta lyssna på mina podcasts.

4 reaktioner på ”Varför ska man ändra på upphovsrätten?”

  1. Hmm, välskrivet och välfunnet.
    Några reflektioner:
    1. Juridik är för viktigt för att lämnas till yrkesjuristerna (på samma sätt som politik är för viktigt för att lämnas till yrkespolitikerna). Jag rekommenderar dig att läsa igenom de ”relevanta lagrummen”, det är inte alls så torrt och tråkigt som man kan tro. Tycker jag i alla fall
    Tryckfrihetsförordningen
    Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

    2. Som du själv påpekade i ett annat välskrivet inlägg (http://blogg.olivertwistor.nu/2009/06/upphovsratt-och-internet/) så kan man inte överföra ett verk digitalt; man kan bara överföra en beskrivning, en ritning av verket. Det tekniska trendbrott som skett sedan uppbyggnaden av Internet är att det nu går att kopiera en mycket detaljerad ritning helt felfritt, snabbt och till försumbar kostnad. Datoriseringen som föregick Internet gör det dessutom möjligt att återskapa verket – musikstycket, filmen – felfritt, snabbt och till försumbar kostnad. Så: de som försörjer sig på dessa aktiviteter (återgivning och distribution av digitala verk) är obsoleta.
    De måste förstås reagera på något sätt. De tre sätt som står till buds är
    A. att tillägna sig den nya tekniken
    B. att förhindra den nya tekniken
    C. att ägna sig åt något annat
    Historien är full av exempel på alla tre reaktionssätten. Ett bra exempel på B är förbudet att mala sin egen säd i Frankrike. Det var förbjudet fram till den franska revolutionen. Det var förbjudet att uppföra väder- och vattenkvarnar utan tillstånd från överhögheten.

    Konstnärer och musiker befinner sig redan i läge C. De är inte i distributions- och återgivandebranschen. Det finns tusentals musiker i Sverige som lever på min musik. Många är avlönade av det allmänna (symfoniorkestrar, musiklärare m. fl.) eller av kyrkan (kantorer m.fl). Deras situation har inte påverkats nämnvärt av digital kopiering och distribution.

    Jag är mot starka lagar på upphovsrätt. Jag ser dem som omoraliska begränsningar av min frihet, mitt användade av apparatur. Om du inte vill att jag ska kopiera dina bitar så ska du inte visa dem för mig. Jag kan inte se att du åsamkas skada av att jag kopierar dina bitar i min dator, hemma hos mig. Däremot är jag för DRM-skydd av olika slag, åtminstone i den bemärkelsen att jag tycker att de ska få användas. Men det ska givetvis vara tillåtet för mig att försöka ta bort DRM-skyddet från filerna. Min dator, mina bitar.

    Jag tycker att man kunde ge musiker samma villkor som patentinnehavare: en lång, men inte absurt lång, tid (20 år), och rätt att lagföra den som försöker tjäna pengar på dennes patent.
    Med det skulle dessutom följa ett krav på att publicera verket så att det var allmänt tillgängligt. I praktiken så skulle man alltså vara tvungen att ladda upp sin musik till en gratis fildelningstjänst för att man skulle få den kommersiellt skyddad…

    Det här kanske låter helt galet för dig. Men jag utgår från vad som är bra för samhället i stort och vilka regler som gäller för annan immaterialrätt. Vill du ha patentskydd för en uppfinning så måste du publicera den och enskilda medborgare har rätt att använda den för eget bruk.

    Vad skulle då hända med upphovsmännen?

    Grovt sett kan man dela in dem i tre kategorier.
    A. De som är offentligt anställda. De påverkas inte.
    B. De som tjänar pengar på konstnärsskap, men som antingen bara arbetar materiellt (konstnärer, skulptörer etc) eller som tjänar huvuddelen av pengarna på live-framföranden (skådespelare på teater, dansbandsmusiker, dansare m.fl)
    De påverkas inte eller i mycket liten omfattning.
    C. De som tjänar pengar på royalties eller på massdistribution av sina verk (”framgångsrika” musiker, film-skådespelare, författare).
    De påverkas stort.

    Så hela denna diskussion gäller egentligen kategori C och personer som lever på dem. Upphovsmännen i kategori C är få. Det är svårt att hitta bra siffror men enligt SCB så var drygt 6000 personer sysselsatta i konstnärliga yrken under 2010. Så jag gissar att det rör sig om under 1000 personer som befinner sig i kategori C i Sverige.

    De som lever på kategori C är förmodligen många fler. Men de är också förmodligen färre än de som levde på varvsindustrin som lades ner på 70-talet. Det var rätt att lägga ner en improduktiv varvsindustri och det är rätt att lägga ner en distributions- och CD/DVD-tillverkningsindustri som inte behövs längre.

    3. Det enda skälet till att det ser ut som det gör idag (70 år efter upphovsmannens död osv.) är att kultur är tillräckligt oviktigt. Om man anser att immaterialrätt med långa tider är moralisk så bör man fundera över hur det skulle fungera om vetenskap betraktades som konst. Då skulle vi t.ex. betala royalties för varje transistor i våra datorer fram till år 2060 (Shockley, Bardeen och Brattain dog i slutet av 80-talet) – men inte till upphovsmännen, utan till AT&T som ägde Bell Labs.
    Penicillin, samma sak. Den vetenskapliga utvecklingen skulle avstanna helt. Eftersom vetenskapen i sig är viktigare än några vetenskapsmäns ego och/eller möjlighet att bli förmögna så har vi – helt rätt – beslutat att vetenskap ska vara offentlig. Och följdaktligen går det inte att tjäna pengar på det. Vilket leder till att vi finanseriar det mesta av forskningen med offentliga medel, eller med donationer till stiftelser etc.

    4 (Slutligen). Jag tycker att det är naturligt att folk reagerar på upphovsrätten när de påverkas av den. När jag var ung på 80-talet så var det 50 år efter upphovsrättsmannens död som gällde. Jag tyckte att det var konstigt, men det påverkade inte mig då – jag var ju tvungen att köpa vinylskivor eller kassettband.

    Nu har jag en makalös maskin som kan göra allt det där åt mig, snabbt och smidigt. NU har upphovsrätten blivit ett problem. Nu har den dessutom förlängts med 20 år och jag får inte längre kopiera musik från mina vänner – det var tillåtet när jag var liten.

    Lagen är central i en demokrati. Dessa lagändringar har tillkommit inte tack vare ett folkligt tryck utan trots ett folkligt motstånd. De gynnar ett litet fåtal och skadar i princip alla oss andra. Hur gick det till?

  2. Mycket bra igen!

    I dina tre senaste inlägg åskådliggör du Piratpartiets ihåliga politik.

    Många pirater missar att upphovsrätten är fundamental och omfattar oss alla. Kontentan är att var och en har rätt att själv bestämma hur man vill förfoga över sitt eget skapade verk.

    Förhoppningsvis vaknar piraterna upp en dag.

    1. Ja, och helst innan det är för sent. Och med för sent menar jag då Piratpartiets politik ”smittat av sig” på större partier. Vi ser det redan i bl.a Vänsterpartiet som går helt i Piratpartiets fotspår i denna fråga. Egentligen är det alla utom Kristdemokraterna och en del av Moderaterna som fortfarande orkar stå emot piraternas politik.

Kommentera