Om upphovsrätt… igen

Dags för ett inlägg om upphovsrätt. Anledningen är att jag fått en lång kommentar från Jonas Öhrnell. Kommentaren förtjänar ett svar i ett inlägg.

Oftast är det just beskrivningen av en produkt som är mest värdefull. Jag tror Volvo hellre skulle vilja bli bestulen på 100 sprillans nya bilar än ritningen på den kommande modellen. Till och med om tjuvarna kopierar ritningarna. Men om de då skulle börja tillverka Volvobilar själva, då skulle de kunna stämmas av Volvo. Varför ska Volvo ha det skyddet men inte en låtskrivare?

Immaterialrätt är svårt. Många lever just på immateriella tillgångar. T.ex. skulle Google knappast finnas som företag om deras källkod försvann eller stals. Jag tror inte det är att inte kunna sälja själva CD-skivan, DVD-skivan eller de ihopbundna pappersarken som kulturindustrin är rädd för. Det är själva musiken (det immateriella) som är värdefullt.

Teknik förändras ständigt. Jag förstår det och är helt för det. I vinter blir jag färdig datoringenjör och jag ser fram emot att vara med att forma morgondagens datatekniklösningar. Jag har fortfarande svårt att förstå på vilket sätt den digitala tekniken måste försämra upphovsrätt. Jag ser det snarare så att eftersom man kan göra en exakt kopia av t.ex. en film billigt och snabbt ska upphovsrätten stärkas ytterligare.

Dagens samhälle sjuder av kreativa människor som gör kreativa saker och tillgängliggör dem för andra gratis. Detta mycket tack vare Internet. Jag både producerar och konsumerar gratis kultur och jag ser stora möjligheter med att tillgängliggöra sina alster gratis och låta andra förändra, förbättra och kombinera. Sådant kan få oanade resultat. Men om en kreativ människa vill ha monetär ersättning för sitt arbete, varför är det fel?

Jag betalar gärna 333 kr för datorspelet Diablo 3, som jag gjorde för ett tag sen. Jag köpte t.o.m. tre exemplar. Mina kompisar ville också köpa eftersom vi ska spela det tillsammans i sommar. Vad är 333 kr för timmar av skoj? Billigt. Jag betalar gärna 333 kr och tycker det är billigt för jag vet att det dels ligger enormt arbete bakom tillverkningen av ett spel, dels kostar det att marknadsföra det så att detaljhandeln köper in det. Sen ska de som jobbar i detaljhandeln, såväl som i fraktbranschen ha lön. Jag betalar för att jag vill slippa åka till USA och bränna spelet själv från Blizzards dator. Jag vill absolut slippa mödan med att tillverka ett eget Diablo 3.

Jag hör ofta att upphovsrätten hindrar människor att ta del av kultur. Jag håller inte med. För människor med skral ekonomi (jag är student och funktionshindrad, jag vet hur det är att ha skral ekonomi) finns det bibliotek där man gratis kan läsa all världens böcker och tidningar (även se film och lyssna till musik i vissa bibliotek). Det finns museum som det är gratis (eller näst intill) att besöka. Om man har tillgång till Internet finns Spotify där man kan lyssna på musik gratis (nja, reklam finns ju). SVT, SR och UR har väldigt bra utbud av både utbildande och underhållande TV, film, musik och radio. Vi finansierar det genom TV-licensen. Fungerar utmärkt, fast det är tyvärr många som inte betalar. Om man bortser från TV-licensen och kostnaden för ett Internetabonnemang kan man säkert fylla ett helt liv med konstant kulturkonsumtion och inte betala en spänn. Fantastiskt, eller hur?

Trots idoga försök av mina meningsmotståndare i denna fråga att förklara vad problemet med upphovsrätt är förstår jag ändå inte. Kanske är jag undermedvetet ovillig att förstå, kanske de har dåliga argument eller kanske är jag helt enkelt trög. Jag vill gärna förstå hur de tänker, men jag befarar att det blir svårt.

Hur ska det gå för Kristdemokraterna?

Det har väl inte undgått någon att Kristdemokraterna riskerar att hamna utanför riksdagen efter nästa val. Partiet har även varit med om en strid om partiledarposten, då Mats Odell utmanade den sittande partiledaren Göran Hägglund. Jag kan tänka mig att många osäkra väljare blivit mer osäkra på om de ska rösta på Kristdemokraterna när partiets medlemmar inte ens kan enas under en ledare och en politik. Hur ska det gå för Kristdemokraterna och vilken väg ska partiet vandra?

Jag är sedan ett par år medlem i Kristdemokraterna. Det jag fastnade för var budskapet om att det är viktigt att ta hand om varje enskild människa och särskilt personer med funktionsnedsättning. Jag tycker att politik måste utgå ifrån individens situation, vilket jag anser att Allianspartierna lyckats bäst med att implementera.

Tyvärr verkar en del av Kristdemokraternas medlemmar för att göra partiet mer religiöst genom att bland annat kräva snävare abortregler. Jag anser att blanda religion och politik vore helt fel väg att gå. Det skulle göra att Kristdemokraterna marginaliseras till att bli det parti som kristna och kanske personer med annan religion tyr sig till. Även om partiet skulle lyckas med konststycket att klara sig från att hamna utanför riksdagen är det nog omöjligt att bilda regering tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Den utvecklingen vore mycket olyckligt för ett parti som i grunden ser till varje enskild människa.

Jag är ateist. Ändå gick jag med i Kristdemokraterna. Hur är det möjligt? Kristdemokraternas politik bygger på de kristna värderingarna som också i mångt och mycket är basen i svensk lagstiftning. Det är viktigt att skilja på kristna värderingar och kristen tro eller religion. Kristna värderingar är inte på något sätt unika för just kristendomen, snarare är de universella värderingar som funnits med länge och i flera olika kulturer. Att till exempel älska sin nästa såsom sig själv är en eftersträvansvärd värdering, tycker jag. Då spelar det ingen roll om du är ateist, kristen, muslim, scientolog eller vad du nu är.

Jag är som sagt ateist. Det är därmed helt naturligt att jag inte tycker om vissa åsikter som Kristdemokraterna representerar. Till exempel tycker jag att det är en självklarhet att homosexuella par ska få både gifta sig och skaffa barn,genom adoption eller på annat sätt. Jag tycker också det är självklart att en kvinna ska ha full rätt att göra abort. Att vara mamma är för evigt och om en kvinna blivit våldtagen eller om hon på ett eller annat sätt inte känner sig kapabel till att vara mamma ska hon få bestämma över sin kropp och avbryta en graviditet. Jag anser att det kan vara bättre att inte föda ett barn alls än att föda ett barn in i ett liv av misär och smärta. Jag tror att ett beslut om abort är svårt nog för den blivande mamman utan att staten skuldbelägger henne. Däremot ska en kvinna som beslutar att föda sitt barn ha samhällets alla resurser till förfogande, även om hon befinner sig i en utsatt livssituation.

Göran Hägglund har en väldigt svår uppgift i att förmedla partiets politik och samtidigt balansera mellan två synsätt; det ena är att personlig tro inte ska påverka den politik man för, det andra är att politiken ska färgas starkt av religion och att kyrkan ska vara en mer synlig aktör i samhället. Jag tycker att han gör ett bra jobb, men jag ser med oro på att religionen kan få ett större inflytande på Kristdemokraternas politik. Om det händer skulle jag känna mig tvungen att lämna partiet till förmån för Centerpartiet eller möjligtvis Folkpartiet.

Hur ska det då gå för Kristdemokraterna? Jag befarar att partiet får lämna riksdagen efter nästa val antingen på grund av interna stridigheter och maktkamp eller på grund av en tydligare religiös inriktning. Missförstå mig inte, jag har fortfarande förtroende för Kristdemokraterna och deras politik. Dock står det klart att den senaste tidens turbulens har skadat detta förtroende.

Blog Action Day 2010: Vatten

Egentligen skulle jag spelat in en podcast, men jag har ont i huvudet så jag skriver ett blogginlägg istället.

Idag 15 september är det Blog Action Day, en dag när bloggare över hela världen skriver om samma ämne för att försöka få i stånd en förändring. I år är ämnet vatten. Donera gärna en slant till välgörenhetsorganisationen water.org och på så sätt bidra till att ge fattiga människor rent vatten och tillgång till toalett. Jag bidrog med 25 dollar (ca 164 kr), vilket enligt water.org räcker till att ge en människa rent vatten i ett år. Så lite behövs alltså.

Mer än en miljard människor tvingas leva utan rent vatten. När jag tänker på hur mycket vatten vi i den rika världen använder, nej, slösar, så blir jag helt stum. Ta bara toalettspolning som exempel. Vi använder fullkomligt rent vatten för att spola ner kiss och bajs från våra toalettstolar. Och mycket vatten dessutom. Det vattnet måste sen renas med kemikalier som förstör vår natur ytterligare. Fullständigt galet. Ett annat exempel är köttproduktion. Enligt hemsidan Vegsource krävdes det år 2001 knappt 21 kubikmeter vatten per kilo nötkött, vilket låter helt sjukt, men kan dessvärre vara sant.

Det är ju inte så att vattnet i sig är av sämre slag i fattigare delar av världen än i rikare. Det är så att vi har tillgång till reningsverk som renar vårt vatten från bakterier och annat. I fattiga länder finns det i många fall inga toaletter och avloppssystem, därmed hamnar avföring direkt på marken och ner i åar och sjöar. Människorna tar sitt vatten från åarna, men eftersom det är förorenat får människorna i sig alla bakterier och parasiter som gillar vår avföring. En lösning till problematiken är att ge fattiga människor resurser att rena vattnet. Det finns en mängd olika metoder för det, både i form av stora reningsverk, men också små och portabla vattenrenare som kan rena en mindre mängd vatten.

Ett annat problem är bristen på vatten över huvud taget i stora delar av världen. Jag tänker på Nordafrika, delar av Kina och många andra ökenområden. Jag läste för några år sen om en region i ett afrikanskt land där det inte hade regnat på 25 år. Jag lider med dessa människor. Jag tycker att det är så orättvist att vi i den rika världen kan äta och dricka mer än vi någonsin behöver medan andra människor svälter och törstar ihjäl. Vi enskilda personer rår inte för det, och jag säger inte att du ska ha dåligt samvete för att du åt den där rödspättan till middag och drack ett glas vin till. Jag säger bara att vi bör bli medvetna om hur oerhört priviligierade vi är och vi bör göra allt i vår makt att påverka politiker och företag att agera för en bättre värld för alla. Vi kan göra det genom att välja de politiker som arbetar för dessa frågor, men vi kan köpa produkter där tillverkningen inte påverkar vår värld negativt.

Vad är du beredd att göra för att förbättra livsvillkoren för över en miljard människor?

Johans podshow: Peace One Day 2010

Podcast-typ: Ljud (.mp3) | Storlek: 5 MB | Längd: 6 minuter

Jag ger mitt bidrag till Peace One Day, ett projekt som manar världen till att hålla fred en dag om året. Avsnittets tema är Demokrati och tolerans.

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: Använd spelaren till höger eller ladda ned .mp3-filen.

Johans podshow – Valvaka 2010

Podcast-typ: Ljud (.mp3) | Storlek: 20 MB | Längd 29 minuter

Under SVT:s valvaka spelade jag in mina kommentarer på min MP3-spelare. I detta avsnitt spelar jag upp dessa klipp. Hemsidan jag då och då refererade till var Valmyndigheten (http://www.val.se), en utomordentlig sida som tar upp allt som är värt att veta om årets val men även tidigare val.

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: Använd spelaren till höger eller ladda ned .mp3-filen.

Johans podshow – Innan valet 2010

Podcast-typ: Ljud (.m4a / .mp3) | Storlek: 56 MB / 49 MB | Längd: 63 minuter

I detta avsnitt tar jag, av anledning av det stundande valet, upp sex olika politiska ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Dessa är, i tur och ordning, upphovsrätt, invandring, energi och miljö, skatter, infrastruktur, utbildning. Jag pratar lite grann om varje ämne och varvar med musik från min vän Emma (Oil My Member) samt från Podsafe Music Network. Jag nuddar bara vid ytan av mitt politiska engagemang, men då detta avsnitt blev över en timme långt, får jag återkomma med mer i senare avsnitt.

Jag uppmanar dig att gå och rösta den 19 september.

Musiken jag spelade:

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: Använd spelaren i högerspalten eller klicka här för .m4a-versionen eller här för .mp3-versionen

Är gammalt lika med dåligt?

När jag lyssnar på samhällsdebatten tycker jag mig allt oftare känna av åsikten att gammalt är dåligt och nytt är bra. Jag syftar på lite olika saker. Jag ska här ta upp tre exempel och mina tankar om dessa.

Den svenska monarkin är gammal och förlegad och därmed inget att ha. Monarkin tillhör dåtiden och ska därför bort. Den vidmakthåller klassamhället och är därmed en rest från vårt vidriga förflutna. Dessutom skall ingen kunna ärva ämbete och position.

Ja, den svenska monarkin är gammal. Våra slott är gamla. Adeln är ett gammalt system som inte finns numera. Men är monarkin dålig enbart för den är gammal? Kan inte gamla saker vara bra? Jag anser att nytt inte alltid är bättre. Demokratin som statsskick är väldigt gammal. Bör vi avskaffa den bara för den är gammal? Jag tycker att monarkin i Sverige fyller ett viktigt syfte, inte minst som en påminnelse om vårt förflutna. Man känner historiens vingslag. Jag tror att många personer i andra länder avundas oss när vi kan berätta om ett gammalt slott som byggdes för 600 år sedan. En motsvarande byggnad i t.ex. USA är kanske bara 150 år gammal.

Gamla partier såsom Moderata samlingspartiet är mossiga, in med nya fräscha partier såsom Sverigedemokraterna, Piratpartiet och Sjukvårdspartiet. Dagens Riksdag representerar inte folket, de kommer aldrig med nya idéer utan kör på i gamla hjulspår. Nya partier skulle liva upp politiken och folket skulle återfå respekten för politiker.

Jag tvivlar starkt på att detta är sant. Nya partier har en mängd barnsjukdomar som de måste bli av med. Dessutom är många av de aktiva i nya partier ganska gröna som politiker. De kanske aldrig förut varit aktiva i ett annat parti, och då kan Riksdagen te sig ganska kaotisk en första tid. Gamla partier har en mer etablerad roll i samhället. De har en stark politisk plattform och många gräsrötter att välja mellan till vallistorna. Jag förstår att den enskilde medborgaren inte tycker sig se en förankring mellan politiker och folket. Men löser vi det genom att rösta in nya, oprövade partier? Är det inte bättre att se till att ungdomar engagerar sig i de gamla partierna och på så sätt föryngra och förnya? De flesta partier i dagens läge lider av sviktande medlemsantal och medelåldern på aktiva politiker stiger alltjämt. Som exempel gick jag med i Kristdemokraterna, inte för att verka för en gammal, mossig och helt igenom omodern politik, utan för att istället se till att en yngre generation finns där att ta över när mina äldre kristdemokratiska vänner inte orkar mer.

FN är en gammal, tandlös och omodern organisation. Ingen lyssnar på FN så vi satsar på Europeiska unionen istället.

Det man gör när man skapar Europeiska unionen, Afrikanska unionen och alla andra samarbetsorganisationer för att kompensera för ett svagt FN är att ytterligare försvaga FN. Såklart ingen lyssnar på FN längre, när vi har fullt upp att sköta alla de andra organisationer som finns. Jag anser att om man tror på multinationella överenskommelser och lagar, så skall man hellre helhjärtat stödja det befintliga FN än att försöka återskapa ett ”mini-FN” i Europa.

Allt fler verkar leva efter devisen att ju nyare någonting är, desto bättre är det. Samt att om någonting gammalt är dåligt kastar vi bort det till förmån för någonting nytt. För mig känns det som att i ett parti Yatzy kasta om alla fem tärningarna i hopp om att få fem sexor, när du redan har fyra sexor. I det läget är det mycket smartare att bara kasta om den enda tärning som inte visar en sexa. Jag antar att det här är en följd av det slit och släng-samhälle vi har levt i ett tag. Saker har varit så billiga att köpa nytt så det kostar mer att laga dem. Då föds antagligen en mentalitet att det gamla skall bort till förmån för det nya.

Är det bara jag som är bakåtsträvande eller finns det korn av sanning i det jag säger? Kommentera gärna detta inlägg och ge dina synpunkter.

Blog Action Day 2009: Kärnkraft

Podcast-typ: Ljud (.m4a) | Storlek: 16,2 MB

Jag gör en podcast idag om kärnkraft av anledning av Blog Action Day, ett projekt jag är med för tredje året i rad. Regeringen och andra politiska krafter vill kunna bryta uran i Jämtland. Jag tror att det är helt fel väg att gå, både miljömässigt och ekonomiskt. Kärnkraft och uranbrytning är väldigt farligt, men nu för tiden har kärnkraften fått ett rejält uppsving.

Länkar:

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: http://tinyurl.com/yzebwws

Fred

Podcast-typ: Ljud (.m4a) | Storlek: 35,2 MB | Längd: 36:40

Denna podcast är speciell. Den är egentligen fristående från Johans podshow och Johans wowcast. Det här är mitt bidrag till Peace One Day. Först ut spelar jag Peace Around the World med Freedom People. Därefter berättar jag kort om historien om Peace One Day. Jag ställer frågan: Vad är fred? Nästa låt jag spelar är Peace On Earth med James Casto. Fred är möjligt, men vi måste kämpa för det. Jag ger min syn på hur vi ska göra. Jag spelar Bless the Beasts and the Children med Dejie Johnson. Jag vill att du hjälper mig att sprida fredsbudskapet. Donera gärna pengar till Peace One Day. Till sist spelar jag låten Day for Peace med Emissary.

All musik är hämtad från Mevio Music Alley (f.d. Podsafe Music Network). Ljudvolymen på musiken är lite ojämn, jag ber om ursäkt för det. Jag hade lite teknikproblem. Denna podcast presenteras av Swecasters.

Prenumerera: http://olivertwistor.libsyn.com/int
Lyssna direkt: http://media.libsyn.com/media/olivertwistor/fred.m4a

Piratkopiering

Jag trodde jag var klar med hela upphovsrättsdiskussion förut när jag skrev tre blogginlägg i ämnet. Med risk för att tråka ut er totalt skriver jag här nu ett fjärde inlägg.

För någon vecka sedan gick jag in på Piratpartiets forum för att kolla vad s0m hänt, något jag inte gjort sedan före valet till EU-parlamentet. Det visade sig att allt fler användare var kritiska till Piratpartiets upphovsrättspolitik. Även personer som röstat på partiet i valet. Det börjar väl så sakteliga gå upp för dem vad en sådan politik som Piratpartiet för skulle leda till. Det är bra. Bättre sent än aldrig är ett uttryck jag tycker mycket om och som passar in här.

Jag blir så himla less på argumenten att de som piratkopierar köper mer och att ”man måste ju få provlyssna på musiken innan man vet om man vill köpa”. Båda argumenten kan man enkelt sticka hål på. Det första kan man kontra med att säga att om all musik var gratis, skulle man då verkligen betala? Handen på hjärtat? Jag skulle inte göra det, i alla fall. Inte om jag visste att upphovsmän ändå skulle få betalt på något sätt. Det andra argumentet håller inte heller. Jag läste att i ett foruminlägg på Piratpartiets forum togs liknelsen med klädshopping upp. Debattören skrev att när man går ut och köper jeans måste man få prova flera olika jeans för att se om något par passar en. Visst är det så, men jag tror inte debattören tar alla par jeans han provat och bara betalar för de som passar. Han lämnar nog tillbaka de som inte passar. Men gör verkligen de som piratkopierar musik och film det? Raderar dem de filer som de laddat ned efter, säg, ett dygn när de lyssnat igenom låten? Nä, jag tror inte det. Det finns flera bra tjänster för att lyssna igenom ett album eller provtitta på en film innan man köper. Jag använder mig av provlyssning varje gång jag ska köpa en skiva och då och då provtittning när jag ska köpa en film. Samma sak med dator- och TV-spel. Man kan spela 30-sekundersklipp från näst intill alla låtar på Amazon.com, All Music Guide och på många andra ställen, och för i alla fall mig räcker det mer än väl för att bedöma om jag ska köpa skivan eller inte. För filmer och spel finns gott om trailers gratis ute på nätet. Gametrailers är en bra källa för spel, Filmtipset är en suverän hemsida för allt om film där de också har trailers på många filmer. Visserligen, om man gillar saxofonmusik från 1870-talets Aten kanske det är svårt att provlyssna någonstans, men jag tror att det är svårt att få tag på ö.h.t., även på Pirate Bay.

Så varför håller en del på med piratkopiering? Vissa är nog anarkister och tycker på fullaste allvar att alla har rätt att ta vad som helst. Även om jag inte tycker som dem respekterar jag dem eftersom de även accepterar att andra tar från just dem. Men den stora massan är de som tyckte det var helt okej att ta två kakor istället för en, även om det innebar att den som stod längst bak i kön blev utan. Problemet förstärks ytterligare av den känslan av anonymitet och allmänhet som Internet ger. Om du går in på den lokala ICA-butiken och tar ett paket ägg är det stor sannolikhet att du känner chefen där eller i alla fall någon anställd och då är det svårare att göra något som sabbar för dem. Men att ladda ned en film från Internet är anonymt. Du ser inte de som förlorar inkomst på ditt beteende. Du distansierar dig för att lättare kunna utföra brottet. Om jag får gissa har piratkopiering av musik ökat genom Internets framfart. Dels p.g.a. denna anonymitet jag beskrev, dels p.g.a. att det är mycket lättare, billigare och ger bättre kopior att kopiera och sända ut tusentals exemplar av en digital fil än att sitta och spela över skivan till kassettband och skicka ut.

Slutligen blir jag förbannad när bl.a. Piratpartiet säger att självklart ska upphovsmän få kompensation för sitt arbete. Men de säger inte hur. Ska det gå på skatten? Jag vill inte att skatten ska höjas p.g.a. några piratkopierare. Vem annars ska betala? Om inte du som köper skivan ska betala, så är alternativet att alla ska betala, och det innebär skatter. Mer administration… det låter mer som kommunism än ”ultrakapitalism”, som Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge anser att partiet står för. Jag skulle respektera Piratpartiet och dess medlöpare mer om man stod för sin åsikt fullt ut och sa: ”Ja, jag tycker att man ska få kopiera kultur fritt och att kulturskapare ska inte få betalt för det, de ska skapa kultur av skaparglädje, inte av vinstintresse”. Istället säger man ”Jag tycker att kulturskapare ska få betalt men han där på andra sidan gatan ska betala, inte jag”.

Några frågor till alla som försvarar piratkopiering:

  • Ska de som skapar kultur kunna tjäna pengar på sina skapelser?
  • Hur mycket ska de få tjäna?
  • På vilket sätt ska de tjäna dessa pengar? Vid skapandeögonblicket (engångssumma) eller när ett verk säljs (flera mindre summor)?
  • Vem/vilka ska betala?
  • På vilket sätt ska betalningen administreras?

Utan svar på dessa frågor, frågor jag inte hittat svar på i Piratpartiets partiprogram, kan jag inte förstå hur någon ö.h.t. skulle kunna tänka sig att stå bakom en lagändring. Utan dessa svar vet ni ju absolut ingenting om hur situationen efter en lagändring kommer att bli. Politik för mig handlar om att presentera alternativ och möjliga framtider, inte bara att säga vad man vill ta bort. Och ni har mage att avkräva oss som stödjer den upphovsrättslagstiftning som gäller argument på argument varför vi vill ha kvar upphovsrätten. Ofattbart! Det är ju ni som vill ändra på lagen som ska övertyga oss. Så fungerar det i samhället.

Jag ser fram emot några svar på ovan ställda frågor. Eller hur som helst att ni ställer dem till er själva och funderar på om det är vettigt det ni stödjer.