Privatekonomi i skolan

I Läroplan för grundskolan samt för förskoleklass och fritidshemmet (Lgr11) står det skrivet att skolan ska ”…främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.” och att eleverna ska ”…kunna orientera sig och agera i en komplex verklighet med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt.” Kort och gott ska skolan se till att eleverna får de förutsättningar som krävs för att klara av att leva ett normalt liv.

Nästan alla människor kommer någon gång i livet hantera en ekonomi: till exempel betala räkningar, budgetera inkomster och utgifter, låna pengar, spara pengar, köpa bil eller hus. Jag tycker det är märkligt att det inte lärs ut i skolan. Ämnet berörs som hastigast i hemkunskapen, men inte alls i önskvärd omfattning.

Tiden i grundskolan är begränsad och det är mycket som ska hinnas med att lära ut. Totalt är det 17 olika ämnen eleverna har under hela eller delar av sin skoltid:

  • bild
  • engelska
  • hem- och konsumentkunskap
  • idrott och hälsa
  • matematik
  • musik
  • naturorienterande ämnen
    • biologi
    • fysik
    • kemi
  • samhällsorienterande ämnen
    • geografi
    • historia
    • religionskunskap
    • samhällskunskap
  • slöjd
  • svenska eller svenska som andraspråk
  • teknik
  • språkval

Man kan undra hur man ska få plats med privatekonomi. Jag har också läst och hört att det är onödigt att lägga in privatekonomi eftersom det lär sig barnen hemma av sina vårdnadshavare. Jag betvivlar starkt att så är fallet. Dessutom skulle samma argument kunna användas för vart och ett av grundskolans ämnen (förutom möjligen kemi som kräver labbutrustning och kemikalier som man normalt inte har tillgång till i ett vanligt hem).

Den svenska skolan är tänkt att vara kompensatorisk, det vill säga att den ska se till att alla elever får en likvärdig utbildning oavsett förutsättningar. Jag kan därför inte se att man kan förutsätta att barn och ungdomar får en tillräckligt god kunskap om privatekonomi från sina vårdnadshavare. Jag tycker att privatekonomi är för viktigt och har en för stor påverkan på människors liv att lämna utanför skolan.

Jag kan tänka mig andra ämnen i grundskolan som är av mindre vikt, om man nu måste ta bort något. Ett exempel på det är slöjd. Det kan man ha som tillval eller lägga i gymnasiet för de som är intresserade. Hur många behöver kunna sticka, virka, svarva eller smida idag? De som är intresserade av det och de som vill forma en karriär inom dessa områden kommer kunna skaffa sig nödvändiga kunskaper på annat håll.

För många ungdomar sker den absolut första kontakten med en ekonomi vid första lönen. Plötsligt har de att förfoga över en summa pengar i en storleksordning de aldrig behövt hantera förut. Vad ska man göra nu? Många ungdomar har ändå en fundamental förståelse att man måste se till att man kan betala hyra, busskort och dylikt, men hur mycket kostar saker? Måste man ha hemförsäkring? Vad är det för konstiga siffror längst ned på fakturan? Vad innebär räntan på kreditkortet?

Med tanke på att drygt 400 000 personer hade skulder hos Kronofogden till ett samlat belopp på knappt 80 miljarder kronor är det många som har problem att hantera sin ekonomi. Visserligen kan det bero på många olika saker att man får skulder hos Kronofogden, men jag tror att det åtminstone till en viss del har att göra med att man inte fått lära sig privatekonomi, varken hemma eller på skolan.

Att sköta sin privatekonomi är för många svårt och tråkigt. Därför gäller det att visa människor hur man gör och varför det är viktigt. Dessutom är det bra om unga människor får in en vana att spara och att börja spara tidigt, eftersom tiden är spararens bästa vän. Pengar växer snabbare ju längre tid de växer. Genom att lära sig att hushålla med sina pengar upptäckter man snabbt vad mycket mer man har råd till att göra än förut. En privatekonomi i balans och ett aktivt sparande innebär inte att göra mindre. Tvärt om, det innebär att man har råd med det man verkligen vill, då man skalat bort det som är onödigt.

Skattehöjningar på sparande

År 2012 infördes en ny sparform: det så kallade investeringssparkontot, förkortat ISK. Syftet var att få fler människor att våga spara i aktier utan att vara rädda för att behöva hantera en krånglig deklaration. Utanför ISK beskattas aktier först när de säljs (30 % av vinsten). Eftersom det finns möjlighet att kvitta vinster mot förluster, kan inte skatten dras på en gång av banken som det fungerar med fonder. Alla aktieförsäljningar, både de som resulterat i vinst och de som resulterat i förlust, ska tas upp på deklarationen. Om man har gjort många affärer med de aktier man ska ta upp, kan det bli ganska knepigt. Om man är ovan kan det kännas lättare att strunta i att sälja några aktier, för då slipper man ta tag i det.

Skatteberäkningen på ISK ser lite annorlunda ut. Det schablonbeskattas kvartalsvis, oavsett om några försäljningar gjorts det kvartalet eller inte. Före 2018 var skatten på årsbasis aktuell statslåneränta plus 0,75 % av 30 % av det totala värdet på kontot. Från och med 2018 är skatten aktuell statslåneränta plus 1,75 % av 30 % av det totala värdet på kontot, dock minst 1,25 %.

I skrivande stund ligger statslåneräntan på 0,40 %, vilket medför att den konkreta skattenivån har gått från ca 0,35 % till ca 0,65 % (om statslåneräntan hade legat fast på samma nivå). På ett ISK med ett totalt värde av 100 000 kr rör sig det om en skattehöjning på ca 300 kr per år (från ca 350 kr till ca 650 kr).

Jämfört med beskattningen utanför ISK är det ändå väldigt förmånligt ur spararens perspektiv att använda sig av ISK. Ändringen som gjordes 2018 får ändå sägas vara liten och den ger mer pengar till statskassan, men jag tycker det är en olycklig signal att ge det svenska folket att spara inte ska löna sig. Då politikerna redan höjt skatten en gång på så kort tid sen ISK infördes, finns risken att de kommer att höja fler gånger.

Generellt tycker jag det är en dålig idé att göra det dyrare och krångligare att spara. Från och med 2016 togs skatteavdraget för privat pensionssparande bort, från en ursprunglig nivå på maximalt 12 000 kr per år. Förvisso kostar saker såsom skatteavdrag på sparande staten mycket pengar, men jag tror att det kan bli dyrare i längden om befolkningen inte sparar i högre grad än nu. Det ska vara billigt och lätt att spara och dyrt att låna, anser jag. Med tanke på hur skuldsatta vi svenskar är och hur många fattigpensionärer det finns, är det viktigt att göra sparande naturligt. En åtgärd skulle kunna vara att införa privatekonomi som ämne i grund- eller gymnasieskolan, något jag har tänkt skriva mer om i ett kommande blogginlägg.