Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen. Det är en dag som är till för att uppmärksamma den situation som alltför många kvinnor världen över befinner sig i: förtryck, otrygghet och fattigdom. Internationella kvinnodagen innebär även en hyllning till kvinnor och deras viktiga men ofta bortglömda bidrag till forskningen, näringslivet, politiken och samhället.

 

Kvinnors situation är mycket värre i fattiga delar av världen än här i Sverige och andra rika länder. I fattiga länder är barnafödande en av de största dödsorsakerna bland kvinnor, på grund av undernäring, ohygieniska förhållanden och bristande tillgänglighet till sjukvård. Dessutom skaffar sig familjer i fattiga länder många barn, dels på grund av tillgången på och kunskapen om preventivmedel är låg, dels på grund av att många barn (speciellt pojkar) ger familjen en ökad trygghet, bland annat i form av extra händer i jordbruket. En sorts pension, kan man säga.

Många religioner är i sina mest konservativa tolkningar starkt kvinnoförtryckande. Jag tänker främst på kristendomen och islam, de religioner jag känner bäst. I både Bibeln och Koranen finns beskrivet hur kvinnor har sämre rättigheter än män, och i vissa fall till och med kan jämställas värdemässigt med djur och mannens egendom.

Sverige har kommit långt när det gäller jämställdhet mellan könen. Vi har inte alls kvar några av de mer påtagligt kvinnoförtryckande lagar och levnadssätt vi hade förr. Kvinnor får rösta, tjäna pengar och arbeta med samma saker som män; kvinnor blir myndiga vid samma ålder som män; kvinnor kan bestämma om och när de ska ha barn; det är inte längre lagligt att slå sin hustru, sambo eller flickvän.

Dock har vi en hel del kvar att göra för att kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män. Ett exempel är att kvinnor i näst intill alla yrkesgrupper har lägre lön än män. En av orsakerna är troligen att kvinnor i större utsträckning än män arbetar deltid för att bland annat ta hand om sjuka barn och gamla föräldrar. Ingångslönerna är också ofta lägre bland kvinnor än män. En kartläggning fackförbundet Sveriges ingenjörer gjorde år 2011 av nyutexaminerade ingenjörer visade att skillnaden på kvinnors och mäns ingångslöner var knappt 900 kr.

 

Gamergate började med att spelutvecklaren Zoe Quinn släppte ett spel som hyllades av kritiker, men sågades av vanliga spelare. Quinns före detta pojkvän anklagade henne för att ha haft ett förhållande med en speljournalist för att få bra recensioner på sitt spel. Både spelindustrin och spelkulturen är i stora delar manschauvinistisk. Det Quinn anklagades för spädde på föraktet mot kvinnor som redan fanns.

Det finns en legitim diskussion att föra om huruvida speljournalistiken är tillräckligt kritisk mot spelindustrin, eller om den endast agerar megafon åt densamma. Gamergate handlar inte om den diskussionen, i alla fall inte längre. Dessutom borde väl kritiken landa på journalisten i första hand och inte på spelutvecklaren.

Gamergate har utvecklats till en styggelse som göder rent kvinnohat och måste stoppas. Kvinnor inom spelindustrin har fått ta emot hot om våldtäkt och mord. De som reser sig till försvar för dessa kvinnor drabbas av samma typ av hat. När jag läser om hur Zoe Quinn, Brianna Wu, Anita Sarkeesian och många andra behandlas av människor som kallar sig ”gamers” (spelare) blir jag illamående.

Jag älskar spel och jag tänker mig en karriär som spelutvecklare, men jag skäms för att tillhöra en kultur som är så pass fientligt inställd till kvinnor. För mig handlar spel om inkludering, gemenskap, samarbete och glädje. Sorgligt nog får många kvinnor inte uppleva detta, då de utsätts för allt ifrån vardagssexism under onlinespelande, till rena dödshot. Här vill jag tipsa om Anita Sarkeesians utmärkta videoserie om hur kvinnor porträtteras i spel: Tropes vs. Women in Video Games.

 

Så, varför behövs en internationell kvinnodag? Jag tycker det är tyvärr ganska uppenbart varför.